frodigakvinnor

på morgonen är sängen så varm av alla sovande små kvalster
kliver upp och möts av det iskalla golvet som slingrar sig likt marmor
klockan är mycket
hinner inte äta, du kanske gör det åt mig
bussen kommer runt hörnet
skyndar mig inte
hoppas på att du ska ge mig något att vilja springa för
det är konstigt
hur de små varelserna kan värma mig mer än du


// S